Livsfrågorna 2 | FRIHET

Kan jag göra vad jag vill?

Människan är dömd till frihet.

Jean-Paul Sartre, filosof

De existentiella tänkarna är oense. Är människan fri och kan göra vad hon vill? Eller finns det begränsningar? Och vilka är de i så fall? Låt oss börja med den verklige frihetsivraren – fransmannen Jean-Paul Sartre som vandrade på Paris gator som filosofins rockstjärna på 60- och 70-talet. På fullt allvar hävdade han att människan är helt fri. Helt. Oavsett vad som händer henne, ja även om hon är inspärrad och bunden vid en stol, kan hon åtminstone tänka sina fria tankar.
Själv levde han som han lärde. Aldrig anställd, aldrig gift, aldrig bunden, alltid upptagen med sina egna tankar och skriverier. 

Det gäller att förstå hans situation. Hur han bröt sig loss ur starka traditioner, borgerliga uppförandekoder, katolska kyrkan och den nyligen besegrade nazistiska massrörelsen. Hur människans frihet för honom var en förutsättning för både den enskilde och samhällets utveckling.
Men hade han rätt?
Tanken provocerar mig ofta, och inspirerar mig. Hjälper mig att ställa frågan:
Om jag verkligen granskar mitt liv, vilka friheter har jag?

I det existentiella perspektivet talar man inte om tid, utan tidslighet. Människan befinner sig alltid i den exakta punkten mellan då och sedan. Du kan tänka dig det som en laserlinje som passerar genom dig. Bakåt det som varit. Din egen historia blandad med hela din släkts och mänsklighetens förflutna. Den har passerat frihetens gräns och går inte längre att förändra. Och framför dig har du en solfjäder av möjligheter. Tusen inom tusentals olika riktningar som du kan gå, friheter du kan ta dig. Och i varje stund befinner du dig i den punkt där de två möts, i ett då/nu/sedan. Varje steg du tar i någon riktning, varje val du gör väljer bort alla de andra. En stig lyses upp medan de andra bleknar bort. 

Just nu sitter jag i soffan hemma. I morgonrock fastän klockan snart är halv tio. Det är tisdag och jag har inte ätit någon frukost. Jag kunde ha varit i min lokal i Rödabergen. Jag kunde ha varit på landet. Jag kunde ha motionerat, legat kvar i sängen, talat i mobilen, slagit maken på käften, ätit mjukglass, befunnit mig i Sahara, gått omkring naken, gjort allt jag kan för att häva den ekologiska krisen eller öppnat fönstret och skrikit rakt ut. Pröva själv. Skriv en lista på alla de möjligheter du kan komma på som du har i detta då/nu/sedan. Alla möjligheter inte bara dem som stämmer med din övertygelse, ditt eller samhällets regelsystem. Alla möjligheter. Hur ser din frihets solfjäder ut.

Nu är då frågan. Hade Sartre rätt. Kan vi fritt välja från vår lista. Har vi den möjligheten och rättigheten.

Som du minns från texten om människan så är vi inte bara våra tankar och känslor och vilja, vi är också biologi. Låt oss börja där. Vi kan inte välja bort våra kroppar (även om ny teknik numera kan användas för att förändra dem, bygga om, ja till och med byta kön på dem). Vi kan inte vara vakna 24 timmar per dygn även om det ibland känns som om det skulle behövas. Vi måste äta. Och jag som är 65 år och 1,67 lång kommer aldrig bli världsberömd basketspelare.

Vi kan inte heller välja när och var vi ska födas, inte vilken familj som tar emot oss och inte var samhället befinner sig i det ögonblicket,

Men utöver det. Finns det några begränsningar?

Nej, insisterar Sartre, var den du vill, gör det du vill. Han fick snart mothugg från mycket nära håll, från sin närmaste vän, också hon filosof och författare, Simone de Beauvoir. 

”Du”, sa hon till honom där på Café de Flore i hörnet av Boulevard Saint-Germain och Rue Saint-Benoit i Saint-Germain-de-Prés i Paris där de brukade hänga och skriva. ”Du”, sa hon ungefär, ”är faktiskt inte helt ensam här i världen, din frihet är inte bara din egen, allt du gör påverkar andra.”

Och som det ofta är i den filosofiska världen skrev hon en bok Tvetydighetens moral, som en kommentar till hans bok Varat och intet (som i sig är en kommentar till filosofen Martin Heideggers bok Vara och tid. Ja så håller de på.) Det är den där delade friheten som är det tvetydiga, i Simones version. Frihet kan inte utgå från en enda människa, även om han som Sartre såg sig lite som världens centrum. Friheten måste gälla lika för alla om den ska kunna tas på allvar, menade hon. Och det innebär att du inte kan vara fri på andras bekostnad.

Nu blev det genast lite svårare. Jag har den där solfjädern av frihet. Och jag kan bara välja några av möjligheterna i taget. Och nu måste jag också ta hänsyn till hur valen påverkar andra. Låt oss ta ett enkelt exempel.

Vi är några stycken som bor ihop. En familj, några vänner, ett ensamhushåll med en inneboende. En av oss älskar att bada, gärna hett och länge. Vi har bara ett badrum och där inne finns också den enda toaletten. Badkaret står där, inbjudande. Och A, hon som vill bada, har den potentiella friheten att använda det hur ofta och länge hon vill. Men när hon gör det blockar hon de andra från att både kissa, tvätta sig, duscha eller sätta på lite smink. Deras frihet blir begränsad av hennes. Ska hon vara sartrisk och följa sin håg eller Beauvoirs och tänka på frihetskrocken.

Exemplet är banalt, men om du skriver om du byter ut substantiven så kan badkar bli gräsmatta och badrum allmänning, eller Cypern, fiskevatten, lagförslag och julfirande. Den där gränsen där friheter möter friheter finns överallt. 

En sak lägger Beauvoir till. Alla kanske inte har den frihet du har Jean-Paul. Alla kanske inte är vita hyllade män i sina bästa år som kan försörja sig på att sitta på café och skriva. Det finns människor som har det svårt – ekonomiskt, socialt, psykologiskt, fysiskt – människor som har fler frihetshinder än de flesta. Att säga till en ensamstående mamma eller pappa med fyra barn och låg lön att hon kan göra vad hon vill är oförskämt. 

Så här bara några filosofiska förslag på vad ordet frihet innebär. Det finns fler, många fler.

HUR TÄNKER DU?
Är du fri– eller är din frihet begränsad? 
Om du känner dig fri – hur skulle du beskriva den friheten?
Och om du tycker att den är begränsad – på vilket sätt?
Och hur visar sig din syn på frihet i ditt liv?

MER FRIHET ÄN VI TROR
De existentiella tänkarna är alltså oense om hur mycket frihet vi har, men det är ense om en sak: Vi har mycket mer frihet än vi tror. Vi begränsar oss själva och vi lutar oss mot föreställningar om yttre regler och inte staket. Vi har röster inom oss som viskar ”det får man inte” eller ”det kan du inte” gör att vi inte ens ser den där solfjädern, inte ens i tanken tar ställning till våra verkliga möjligheter. 

Den danske filosofen Søren Kierkegaard var mycket bekymrad över den här självpåtagna regelverket, så bekymrad att han där på 1800-talet skrev: ”I vår tid har vi glömt vad det är att existera”.
Vår syn på oss själva, och vår syn på frihet påverkar vår förmåga att välja. Så nästa livsfråga är, just det, val.

PÅMINNELSE | KOM IHÅG ATT INTE HÅLLA MED
Filosofi handlar inte om att komma fram till en gemensam ståndpunkt utan att ständigt hjälpas åt att vidga våra vyer. Även om Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir var några av 1900-talets filosofiska celebriteter så är det ingenting som säger att de tagit sig till tankens slut. Tvärtom. Många har sagt emot och tänkt vidare och presenterat egna lösningar. 

Så när du läser om det existentiella perspektivet är det viktigt att då och då luta sig bakåt och fråga sig:
Tänk om de har fel.
Tänk om det är tvärtom.
Tänk om det finns ett helt annat sätt att se på människans frihet.

Och framförallt koppla ditt tänkande till vad du kan observera och till dina egna erfarenheter. Hur lever du och dina vänner friheten. Som filosofen Gabriel Marcel hävdar: Filosofi är att gå från liv till tänkande och så tillbaka till livet.

CORONA SPECIAL
Extra intressant just nu är relationen mellan vår individuella frihet och vår gemensamma kamp för att rida ut coronaepedemin.
Särskilt intressant är den svenska strategin som bygger på att du frivilligt följer regeringens och Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Avstånd. Tvätta händerna. Stanna hemma om du är sjuk. 
Du ska med andra ord använda din frihet till att begränsa den. 

Tänker på Simon de Beauvoir och tvetydighetens moral. Genom att begränsa min frihet skapar jag större frihet för andra i framtiden. Det vill säga genom att dra mitt står till stacken så att färre dör, och färre blir långtidssjuka så bidrar jag till deras (och kanske också min egen) eventuella framtida frihet.

Måste fundera vidare på det.


Vill du också tala om livet?

GRUPP |
lär dig leda existentiella samtal

Zeen is a next generation WordPress theme. It’s powerful, beautifully designed and comes with everything you need to engage your visitors and increase conversions.

Fler berättelser
Livsfrågorna 4 | RELATIONER